igår blev jag påmind om dig väldigt mycket. hur mycket jag saknar
somrarna hos dig då du spelade musik på hög volym. så hög att jag fick
hålla för öronen när jag gick igenom vardagsrummet. så hög att jag fick
skrika för att du skulle höra vad jag sa. och det var det som fick mig
att tänka på dig igår. låtarna du spelade. hur glad du var när solen
sken, musiken var på och en massa folk kom och gick på uteplatsen. och
jag kan också höra vad du skulle säga just nu; "vilket jävla
skitväder!!" som den tjurgubben du var många tillfällen. och jag kan
inte förstå att det igår var 1 år och 8 månader sen du lämnade oss. det
är helt sjukt. jag har ju fortfarande inte fattat att du är borta. det
går bara inte. jag vill ha dig här nere. det gör ont just nu. men pappa,
den här är till dig! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar