some die young

just nu känner jag mig faktiskt ganska glad. känns skönt att ha varit hos läkaren och att allt ser bra ut. fast det bästa är nog att jag inte behöver åka tillbaka förrän om ett halvår. nu är jag on my own och får se till att sköta det själv. och jag känner mig faktiskt piggare idag. så jag håller tummarna för att jag blir frisk snart(!!!) så jag kan sätta igång ordentligt. för övrigt så känns allt som vanligt. som en berg- och dalbana. senaste dagarna har jag funderat väldigt mycket på vänskap. men jag kommer inte fram till något vettigt. förutom att man aldrig vet vem som är ens riktiga vän förrän det krisar. man kan säga att man alltid kommer finnas vid en persons sida. men tyvärr är det oftast bara tomma ord. jag vet inte varför, men det är så det alltid varit i mitt liv. jaja nog om djupa tankar, over and out!