nu sitter jag här igen och är helt kaos. jag hatar verkligen kvällar. speciellt när jag är själv. jag börjar tänka så sjukt mycket då. på allt dåligt. varför kan jag inte bara tänka på de bra sakerna istället? nej det är ju jag. det förklarar allt.
jag vill bara gå tillbaka och ha det sådär lätt igen. det verkar inte vara meningen att jag ska vara lycklig fullt ut. det höll ett litet tag. några veckor. sen var det slut på friden. hjärnan börja spöka värre än förr. och känslan i magen ska jag inte ens nämna. men jag är den jag är. jag är stark och jag ger inte upp det första jag gör. om jag verkligen tror på något så kämpar jag, hela vägen. men jag kan inte göra det själv. ensam är inte stark. det har jag lärt mig.
nu ska jag försöka mig på en annan slags terapi. glass!
men det finns inget bättre än att få skriva. det finns inget som hjälper mig så mycket
fast nu ska jag sluta gnälla. imorgon ska ni få ett glatt inlägg har jag bestämt
PUSS
(förresten, det där med att jag inte var lika bipolär längre. glöm det!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar